1 april 2012
Utställningen Bartholomew hade vernissage i fredags 30 mars på Gallery Steinsland Berliner. Buss 66 stannar bekvämt precis utanför galleriet högst upp på Bondegatan.
Några franska curatorer som kallar sig JSBJ (je suis une bande de jeunes) har sammanställt utställningen med 26 internationella konstnärer. Den visades senast i november i Paris. Här visas fotografier i färg och svartvitt, C-prints och några skulpturer.

Stiligt fotografi av Sasha Kurmaz från Ukraina.
Ingen av konstnärerna har någon separat presentation utan skall ses som en efterkrigsgrupp som vuxit upp och levt sina tonår i en tid där gamla konventioner blandats med alla nya värderingar och sysselsättningar. Jag kunde inte låta bli att googla på de olika namnen och jag tyckte det var intressant att se hur olika de alla är samtidigt som de tillsammans representerar sin tid.
Vincent Kohlers baseballträ är det första jag ser i galleriet.Han är inte bara fotograf utan målar, gör installationer och är också standup-komiker.
Porträttet på den unga flickan med det aggressiva diademet är fotograferat av Sasha Kurmaz från Ukraina.
Jason Nocita är bosatt i NY där han arbetar med b l a Nike, Diesel och Apple. Här visar han en kille på studsmatta.
Israel Lund har scannat in sina ihoppressade kläder.
Nicolas Poillot har förvandlat fotot på kompisgänget på utflykt till en minneskudde.

Fransoserna som har satt ihop utställningen var trevliga, men de var inte vidare bra på engelska.
Utställningen myllrar av idéer och kreativitet.
Jacob Berliner och Jeanette Steinsland som driver galleriet sedan 2008 är tålmodiga informatörer.
/MM
17 januari 2012
Nytt år och nya galleriäventyr väntar. Fyllda av förväntningar! Det blåser iskallt. Tack och lov att gallerierna här ligger så tätt.
Love Evan Lundell | Galleri Anna Thulin | T o m 18 februari
I höstas visade Love Evan Lundell målningar i en samlingsutställning. Jag känner väl igen hans stil. Han arbetar med akryl, olja, lack (ibland med krackelerande effekt) och collage. Varje tavla berättar en hel historia. Jag gillar verkligen hans färger. Som den blå nyansen i “Se hur Du skiftar” och den apelsinfärgade lampan.

Från tavla av Love Evan Lundell. Jag gillar verkligen hans färger, men vissa detaljer… DEN DÄR vet man ju redan hur man ser ut.
Moley Talhaouis, NUG, Karin Karlsson etc | Jonas Kleerup Galleri | T o m 22 januari
Vägg i vägg ligger Jonas Kleerup Galleri. Jag var mest nyfiken på graffitimålaren NUG ( Magnus Gustavsson, som klottrade ned en tunnelbanevagn). Jag tyckte att en bild i DN från hans ateljé såg lovande ut, men jag blev besviken. Däremot var de andra konstnärerna som visade sina verk väl värda besöket. Som Moley Talhaouis fantastiska porträtt i blyerts och olja/akryl.

Porträtt av Moley T. En av mina favoriter är den i mitten.
Sofia Hultén | Galleri Nordenhake | T o m 12 februari
Ut i kylan igen! Galleri Nordenhake visar Sofia Hulténs itusågade järngrindar. Grafiskt sköna mot de vita väggarna och roliga att titta på från olika platser i galleriet.

Annika Larsson | Andréhn-Schiptjenko | T o m 12 februari
Galleriet är invaderat av s.k. fursuiters, människor utklädda till djur. Det kunde varit skrämmande, men de ser alla så snälla och söta ut att jag mera tänker på tivoli. De klättrar, gungar och dansar på en jättestor skärm i det mörklagda galleriet. Jag griper tacksamt tag i verket “A tail many yards long” , ett rep som hänger från taket, när jag kliver nedför trappstegen för att se det stora videoverket.

Annika Larssons video är över 40 minuter lång. Här gungar en fursuiter i godan ro. Man önskar ju att något mer kunde hända.
Det hela handlar om förhållandet människa - djur. Det finns naturligtvis oändligt många bottnar i detta, men om man vill veta hur det känns att plötsligt vara förvandlad till en kängru så kan man läsa om det på en vägg.

På ett bord låg fina ark med bilder och text som jag kollade igenom. “Var vänlig rör ej” stod det. Det var det dummaste jag hört.
Mads Gamdrup | Christian Larsen | T o m 12 februari
Mads är professor för foto- och bildkonst vid Trondheims Konstakademi och ställer ut prickar och rutor i regnbågens alla färger. Tekniskt svårt att förstå hur dessa verk blivit till, men fascinerande att betrakta. Min känsla av att jag behöver gå till en optiker blir efter en stund oroande.

NEJ, det är inte kameran som är oskarp.
Lucy Glendinning | Galleri Andersson/Sandström | T o m 12 februari
Galleri Andersson/Sandström visar Lucy Glendinning. Fyra skulpturer, alla föreställande små flickor. Tre ligger slumrande på piedestaler. Alla har fjäderskrud istället för hud.

Lucys skulpturer är riktigt otäcka.
Den fjärde “Baby Jesus” är naken och hänger på väggen i korsställning, formad av acrylplast och vax. Hennes hud ser skör och naturlig ut och den lilla flickan är bara prydd med en blomsterranka. Det finns en slags ömhet i dessa figurer, det är vackert gjort men egentligen ganska otäckt.
Jessica Faiss | Galleri Flach | T o m 12 februari
Avslutningsvis ser vi Jessica Faiss stämningsfulla och diffusa fotografier och videor på Galleri Flach.

Foton vars motiv ibland är dubblerade genom att ena halvan spegelvänts. Där kan man nästan andäktigt försjunka i hennes ödsliga och stilla landskap eller följa med på en monoton och enslig tur på väg mot ingenstans.
Det var allt för denna gång! Och som vanligt - gå inte på vernissage om ni vill se konst!

PS. Jag kommer hålla ögonen på dig NUG!
/MM

Den japanske fotografen Daido Moriyama har aldrig tidigare ställt ut i Sverige och nu är Galleri Riis först ut. Jag kan inte se att någon av bilderna, utom en japansk kvinna, har någon omedelbar relation till Japan. Personligen blev jag nog lite besviken eftersom jag sett så mycket vackert i bl.a. Kyoto och Tokyo när jag varit där.

En rumpa på en get eller en hund? Det är svårt att se vad Daido Moriyamas bilder föreställer ibland.
Bilderna är alla av samma format utom en stor vägg där stora fotografier bildar liksom ett jättestort collage. Daido Moriyama är en väldigt skicklig fotograf, men jag saknar en samhörighet mellan bilderna. Det tror jag beror dels på hur de är hängda, men naturligtvis har man under ett långt liv (Moriyama är född 1938) minnesbilder och i det här fallet bilder från massor av olika miljöer, personer och perioder i livet som är långt ifrån varandra upplevelsemässigt.
Det var en väldigt fin och intressant utställning, inte minst en spiraltrappa upp.
/MM